Berättelsen om Sten.

Sten var det svarta fåret i familjen, eller i alla fall det svartaste av dem. Fadern Olof hade fyra söner, Sten var den äldste.

Rosholms Charkuteri på Norra Fogdelyckegatan, Ågatan i bakgrunden

Baby Sten, våren 1906

Sten var ödd 1905 och i sina bästa år när jag var en tonåring. Han blev nästan en substitutfar för mig efter det min far hastigt gått bort 1954.

Sten gick med i kavalleriet vid ung ålder och avancerade snabbt till löjtnant, med mycken tid på hästryggen med tillhörande hästskötsel.

Det svenska flygvapnet bildats 1926. Tre år senare, samma år som Sten fyllt 26 så bestömde riksdagen om en stor uppbyggnad. En uppkallelse för unga officerare skickades ut, de var välkomna att söka dit.

Julen 1929, 24 år gammal

Sten var snabb att söka 1929 och antogs nästan omedelbart.

1933

Han förlades vid F 5 i Ljungbyhed och fick lära sig flyga i den ganska så välkända tummelisa, ett enmotorigt träningsplan med roterande stjärnmotor. Hans licens, nummer 507, är daterad 1930, det var kanske det totala antalet piloter utbildade i Sverige vid det laget.

Tummelisa

Sten var alltid glad i flaskan. Det tycks inte ha påverkat hans flygarkarriär då. Alla som flugit detta planet känner till hur svårt det är att starta och landa, den tunga motorn ger ett stort vridmoment som gär att planet lätt tippar vingen i marken. Notera bambukrokarna på vingspetsarna.

För den som tycker om teknik kand det vara intressant att veta att detta planet hade inget gasreglage. Motorkraften reglerades med att kortsluta tändingen kortare eller längre stunder. 

Buick coupe "automatic" 1927

Hans far hade en Buick, 1927 års modell, som familjebil. En kväll på hösten 1932 så var Sten ganska så onykter och körde av vägen med bilen in i ett stenröse vid Bergkvara . Han var lyckligtvis inte allvarligt skadad men slog dock i knät ordentligt. Enligt min mor så linkade han när han gick några månader framåtenlig. Bilen som hade halvautomatisk växellåda utan koppling kunde inte ersättas, ingen i familjen klarade av att köra manuellt med kopplingspedal. Jag har kört en sådan. Man kan växla utan att frikoppla med foten så länge den rullar framåt.

Det var ingen hemlighet att större delen av sveriges militärer var nazister under 1930-talet.

Sten, som senare beklagade att "freden hade brutit ut för tidigt" var alltid mycket mot allt som hade med kommunism eller den röda färgen att göra.

Han låg stationerad i Kalmar när en betydelsefull tysk kom på besök, Hermann Göring. Han kom för att besöka sina svärföräldrar som han fortfarande var på god fot med. Hans svenska fru Carin von Kantzow hade gått bort 1931.

Sten som talade absolut flytande tyska, blev beordrat att vara chaufför åt Herr Göring. De hade mycket gemensamt att tala om och det blev begynnelsen till en vänskap.

Sten berättade för mig att han och Hermann Göring träffades ett flertal gånger under tyskens besök till Sverige och de möttes även i mitten av trettiotalet när Sten flög till Tyskland som en del av en svensk uppköps- och förhandlingsresa till Berlin. Svenska flygvapnet funderade då på att inhandla tyska stridsflygplan. Det blev dock inga affärer av, Tyskarna var mer intresserade att sända nyproducerade plan till Spanska inbördeskriget och till "vänskapslandet" Italien.

När jag gick in i armén många år sedan så träffade jag en och annan som fortfarande kände Sten. De tog glädje i att berätta en del om deras upplevelser med honom för mig. Kanske tiden hade förstorat detaljerna lite, men de underliggande fakta kom igen ofta nog att vara sanna.

Jag såg också gamla tidningsurklipp om Stens och hans vänners militärkarriär.

Alla piloter hade en pistol som tjänstevapen. En tidig morgon, på Gotland, så lär Sten ha blivit väldigt irriterad på en kråka utanför det öppna fönstret. Han tog sin tjänstepistol ur hölstret, skjöt ett skott – kråkan föll död till marken – och Sten återtog sitt sömn-läge i sängen.

Som läsaren säkert förstår, ett ensamt skott så dags drog till sig intresset av vakten. Efter en intensiv sökning efter skytten så blev det klart att Sten var den som skjutit eftersom det låg en tomhylsa på sovrumsgolvet. Han kunde heller inte förklara varför magasinet till hans tjänstepistol saknade en patron.

Det ledde till den vederbörliga bataljonsrapporten som lade ett märke till bland hans många från tidigare och de som kom senare.

Prickarna blev allt fler och så smäningom, flera år senare blev han av med sina vingar för gott.

Det var nog inte många morgnar som han vaknade helt opåverkad av kvällens officersövningar.

Något som jag fann i denna tidskriften:

.

En morgon, i september 1938 så krashade han med sitt Fokker J9 spaningsplan. Han startade med lite sidovind, lyfte för tidigt, planet blev blåst sidledes, ett hjul studsade i marken sidledes och planet blev totalförstört efter det slagit runt. Ena ena övervingen bröts av och motorvevaxeln böjdes

Ett likadant plan, rätt sida upp

Hans plan, minus en vinge ock lite mer.

Mekanikern i baksätet klarade sig helt utan skador men Sten slog i högersidan av förarplatsen hårt, så hårt att hans gamla bilolycksskada revs upp igen. Han förklarade sig oskadd och vägrade de att se läkare då.

Knäet blev dock aldrig riktigt bra och han linkade lite för resten av sitt liv.

En bild från lyckligare flygarstunder

Sten var en amatörfotograf av stora mått och fyllde flera album under sina år i flygvapnet. Jag såg dem många gånger, inklusive ett antal bilder av hans krashade flygplan – och olycksbilder där hans kollegor dött. Det omkom ca 30 personer om året i svenska flygvapnet under trettiotalet, ännu fler efter 1940 när pilotutbildningen var i full sväng.

Dessa album donerade han till F5 ca 1965, jag undrar var de bilderna kan finnas nu. F5 har vairt nerlagt länge när jag skriver detta.

Andra världskriget började i augusti 1939. Det svenska flygvapnet hade totalt kanske ca 170 plan som kunde flyga och ännu färre piloter då.

Det finska vinterkriget började i november 1939 när Ryssland invaderade Karelen. Svenska voluntärer samlades utanför Helsingfors i december. De utrustades med nya svenska uniformer fast med finska beteckningar. I allt så reste ca 8 000 svenskar till Finland, 12 av dem dog innan freden slöts nästa vår.

Sten då?

F19 – den svenska flygflottiljen som tjänade i Finland skapades i december 1939. Sten kunde dock inte vänta.

Ett svenskt Fokker F19 med hakkors i Finland. Stens plan hade passat bra in i denna gruppen.

Han var stationerad på Gotland då. Sten och en officerskollega bestämde sig att voluntera redan i december. De flög till den militära flygpatsen nära Helsingfors en tidig morgon, landade och rapporterade “Kapten Rosholm och lötjnant (vet ej namnet) redo att inträda i kriget.

Inte så kvickt. De var fortfarande i svenska uniformer och hade flugit in i

två av de mycket få svenska planen som var i krigsfärdigt skick. De var svenska statens egendom, inte något som en officerare kunde ge bort..

Här var inte någon plats här för privatkrigare. De två officerarna fick resa tillbaka till Stockholm med Finlandsfärjan. Det skickades ut två piloter som flög planen tillbaka till Gotland.

Det blev domstol och “troligen” en ganska så sträng dom för de båda voluntärerna. Jag har endast minnen av tidningsurklippen, inget sagt om piloternas framtida öde där. Detta var även ett ämne som Sten var tystlåten om.

Det var ju krig i världen och Sverige hade, som sagt, mycket få piloter. Sten och hans kollega reste åter till Gotland, denna gången med stränga uppmaningar att följa sina order.

Vinterkriget tog slut redan i mars 1940 och Rysslands intresse av Östersjön ändrades. Skulle Svergie invaderas eller kommer tyskarna att starta därifrån?

Gotlands östkust fotograferades noggrant varje morgon av ett ryskt flygpan under flera veckors tid på försommaren 1940.

Det utfördes av ett single pilot spaningsplan med en stor öppning i bottnen, säkerligen för en kamera. Det anlände från norr vid soluppgången, fortsatte att följa kustlinjen och vände sedan österrut.

Ryskt Spanings/jaktflygplan från 1939

Svenska försvaret sände upp ett beväpnat följeplan morgon efter morgon. Det var ett av Stens uppgifter på Gotland.

Det ryska planet vände ut mot havet när svensken kom. Några minuter senare var det dock tillbaka för att fortsätta uppdraget.

Sten, inbiten kommunisthatare och klart deklarerad Nazi, blev enormt upprörd över detta beteendet.

En morgon tröttnade Sten på dansen, skjöt ner ryssen och återvände till basen.

Inte bra.

Det ryska planet krashade vid stranden och den kvinnliga ryska piloten, som hoppat ut i fallskärm, hamnade på Visby lasarett med ett brutet ben.

Hon gav en mycket klar beskrivning av vad som hänt.

Då tog Stens flygkarriär slut. Han blev återkallad till rätten i Stockholm och dömd att förlora en stjärna, från att ha varit kapten så blev han nu lötnant.

Detaljerna av domen är kanske dolda i någon gammal sekretesslag. Jag har sökt men inte funnit några officella rapporter. Vad jag vet är baserat på gamla tidningsurklipp, nu borta efter för många flyttningar i tidens dimma.

Sten blev dock förflyttad till infanteriet som kompanichef. Han spenderade resten av kriget från hösten 1940 till våren 1945 vid den norska gränsen i patrulltjänst norr om polcirkeln vid den norska gränsen.

Sten var en strikt chef men mycket omtyckt av sina underordnade, jag träffade några av dem ca 15 år senare när jag var i armén.

Det måste ha varit ett ganska så trist liv att patrullera den svenska sidan och endast se någon enstaka tysk soldat på andra sidan. En stor del av sommaren blev de ätna av myggen och på vintern var det svårt att hålla värmen i de något primitiva bostadsförhållandena som rådde.

Det är säkert ingen hemlighet nu att de svenska och tyska trupperna fraterniserade en hel del. Sten, som talade flytande tyska från ung ålder, blev vän med flera av de tyska officerarna, en vänskap som varade långt in på 50-talet.

Samvaron hade ofta att göra med de brända och destillerade drycker som de två arméerna kunde bjuda på. 

Stens yngre bror Olle, som också spenderade större delen av kriget vid samma gräns, har berättat om kalas när soldaterna i de olika ländernas uniformer var mycket glada, tolalt fulla, tillsammans.

Olle Rosholm, nr fyra från vänster.

Olle låg också vid norska gränsen och träffade sin äldre bror då och då.

Olle berättade själv att det var där han lärde sig att tala nära perfekt tyska. De tyska soldatern hade lärt sig från unga år att alla "främmande språk"var underlägsna deras eget modersmål och, som är väl känt, gjorde inga större ansträngningar att lära sig något annat,

Olle gick nyligen bort, 97 år gammal,

Kriget to slut och Sten stannade inom försvaret. Han var många år chef för en del av materialförvaltningen i Blekinge.

En sommardag 1956 så stod det i tidningen: "Svensk arresterad i Östtyskland." En svensk medborgare hade rest in i Östtyskland utan visum och blivit arresterad i en båt på floden Oder när han försökte lämna landet.

Alla undrade vem som kunde vara så oförsiktig.

Det var vår egen Sten.

Han hade lyckats få kontakt med tre av de f.d. gränsvakterna från norska gränsen och bestämt träff med dem. De bodde nu i Östtyskland.

Det hade gått bra att resa in och Sten hade haft några bra dagar bland sina gamla tyska vänner. När det kom dags att resa hem så blev det stopp, "Inget inresevisum, ingen rätt att resa ut."

Så småningom engagerade Sten med att en man med båt skulle skjutsa honom över floden mitt i natten. Det var inte en bra stund eftersom de östtsyka vakterna arresterade dem.

Efter lite politiska manövrer så blev Sten utvisad och förbjuden för livet att sätta fot i Östtyskland igen.

Sten gifte sig aldrig och hade inga barn. Visst hade han en flickvän i många år som alla i familjen tyckte om. Hon gav upp och försvann ur hans liv efter det Sten hade återgått till flaskan efter många år av nykterhet.

Så småningom blev han pensionär, vilket han gladde upp med en mycket aktiv tid i FBU, Frivilliga Befäls Utbilningen.

Sten Rosholm 1905 - 1982

Stens systerbarns dotterson Calvin Lindroth (Min dotterson) har gjort detta historiearbete om Sten Rosholm och hans karriär som del av en historiekurs på University of Waterloo, Waterloo, Ontario, Kanada

https://s3.amazonaws.com/uploads.knightlab.com/storymapjs/2e6cc632273da506341e334bcb341762/sten-rosholm/index.html

Om du har tid sä kan du titta på ett album från FBUtiden här. Låt mig gärna veta om det är någon/några du känner igen

Detta är Stens album från FBU, ca 1955 - 1960

https://goo.gl/photos/ut2FHDRd7zMeGaC69

Här får du okså några bilder från Stens tid vid F5, ca 1930 till 1935. Kom ihåg att hans "riktiga" aktionsbilder från den tiden är i tre tjocka album som nu finns någonstans hos någon som var på F5, Ljungbyhed ca 1966.

Kan du hjälpa till att återfinna dem?

https://goo.gl/photos/xcRnbZrspdrGB5K48